Alla barnen W har ett för deras föräldrar svårförståeligt sätt att förhålla sig till mat. Eftersom föräldrarna W båda två anser att mat är GOTT och gääärna äter både en och två portioner för mycket har vi så svårt, så svårt att förstå våra små som bara äter för att överleva. I alla fall vad det verkar. Det skall vara väldigt väldigt gott, eller så skall de vara väldigt väldigt hungriga för att det skall gå ner mer än absolut nödvändigt.
Vi tycker att vi har prövat allt. Det verkar inte finnas någon maträtt som alltid går ner, eller något knep som fungerar i alla fall oftast.
Men lillasyster W har de senaste dagarna ökat på sitt näringsintag något. För mig är det bara så konstigt att man skall behöva truga på någon mat, när jag själv verkligen får jobba för att inte kränga i mig för mycket. Men trugas det skall hon. Är ersättningen det minsta lilla för kall måste den värmas, hon måste rapas ungefär var 50:e ml, och man får inte hålla flaskan för högt eller för lågt. Dessutom måste hon få hålla ett av mina fingrar i varje hand när hon äter...
Jag hörde inte riktigt vad ni sa? Binda ris till egen rygg? Vaddå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar