Blödig morsa

Jag har aaaaldrig förstått varför mammor gråter på sina barns avslutningar, skola eller dagis eller annan aktivitetsavslutning. Är det för att det är sommarlov nu så de måste ha barnen hemma hela dagarna? *raljant* Själv skulle jag ju inte gråta vid eventuella liknande tillställningar om jag någonsin tilldelades mammarollen. Pyttsan! I tisdags skulle dagis ha temaavslutning. Temat har varit Ronja. Alla de små kläddes i små koltar (utom storebror W som tvärvägrade) och hade sedan sånguppvisning för alla föräldrar och syskon som satt i gräset med kaffekorgar och hade det skönt. Ungarna hann inte mer än börja sjunga förrän det, mycket förargligt, började svämma över i fru W:s ögon. En del av tårarna kom av att jag skrattade så mycket åt mellansyster W:s försök att hoppa jämfota (hon kan inte hoppa jämfota utan ser ut ungefär som om hon fått en betongklump runt fötterna och inte har fattat att den är tuuuung). Men de andra. De kan jag fortfarande inte förklara. De flödade dock i massor. Mamma - förlåt mig. Jag förstår nu. Eller - det gör jag inte alls. Men jag vet att man gråter.