Trädgårdsdax

Ja, det är en evighetsmaskin. Trädgården alltså. Med tanke på hur mycket biomassa en ordinär villaträdgård producerar på ett år funderar jag starkt på att satsa på biomassa och bli stenrik. Måste vara bättre än att betala för att få slänga det på tippen...

Undrar också varför det man vill ha bort i sin trädgård verkar vara livskraftigare än förkylningsvirus, och det man vill ska växa (som typ gräs i gräsmattan) behöver mer vård än nobelporslinet (som inte ens fick diskas i vatten) för att överleva.

Men så har jag också en gräsmatta full av mossa, maskrosor och groblad, en humlerot under altanen som sticker upp sina skott mellan plankorna istället för snyggt klättrande längs väggen (där når jag att ta bort dem), en blomsterrabatt full med smultron och vallmo (i och för sig rätt trevligt med smultron) och barnens klätterträd är ett gullregn.

Men det funkar för oss. Faktiskt. Jag är glad som en speleman när jag äääntligen lyckas klippa gräset, och börjar tycka det är höjden av ordning när i alla fall några av gräskanterna under staketet är ansade.

Tre dagar kvar. Sen semester. Sjuka människor som jag längtar dit, inte så mycket för vilan som för att vi då får tid att RÖJA i trädgården. Men rosé eller sangria (mmm, sangria) på altanen efteråt är inte dumt det heller.