Fru W:s betraktelser

Om att sova...

2009-12-11T18:50:00.003+01:00

Jag och barnen lyssnar på radiokalendern. I årets kalender figurerar en jätte som enligt bergakungen har sovit i skogen i 900 år. När storebror fick höra detta utbrast han:

"900 år!! Inte ens pappa kan sova så länge!"

Taket klart!

2009-11-08T22:05:00.002+01:00

Yihaaaa! Taket är klart. Det är faktiskt FÄRDIGT. Imorgon kommer de och monterar ner byggställningarna. Då har vi ett 44 år gammalt hus med nytt tak, ny dränering och ny bergvärme. Relativt nytt på insidan också (det mesta i alla fall). Nya skor och ny hatt. Fattas bara att huset blir åderförkalkat på sin ålders höst. Stambyte är ju kul har jag hört.

Saknar och minns

2009-11-01T16:02:00.002+01:00

Bildspelet på fru W:s lillebror rullar på datorn. Sångerna från begravningen går på repeat. Barnen W sjunger med för full hals och mitt i alltihop frågar storebror om det här är sången från onkels begravning. Jag försöker svara, mitt i mina tårar och min gråt. Ja, det är sången från begravningen.

Storasyster skrattar åt en bild, där onkel W just har åkt rafting och ser ut att ha haft tokigt roligt. Lillasyster tycker onkel W ser tokig ut när han har en lampskärm på huvudet och skrattar hon också. Och jag tänker att han gjorde väldigt mycket roliga saker. Han passade liksom på. Och ändå kändes han aldrig stressad eller forcerad eller uppskruvad. Han var väldigt lugn och laidback, och mycket bra på att "softa". Jag tänker nu att han nog var ganska bra på mindfulness - att vara här och nu. Flög han drake så gjorde han det til 100%. Lekte han med barnen så gjorde han det till 100%. Körde han gokart så var det det som gällde.

Vid fyratiden packar vi bilen full med barn och åker ut till havet. Där ute på klipporna tänder vi ett ljus för min lillebror, och barnen säger att de ska fråga honom hur han har det i havet... Jag ler lite mellan tårarna. Tänker att jag vill lära mig att finnas här och nu.

En kommentar som svar på att jag saknar: "Hoppas att det i alla fall är glada minnen som överväger". Och det är det ju. Såklart. Som den gången han och hans fru åkte rollerblades uppför alla backarna hem till oss. Eller när de inte visste vart flyttlasset skulle gå när de flyttade från Kalmar - för de var samtidigt i Gbg och försökte ordna lägenhet. Min lilla lilla lillebror i det stora stora hockeyskydden.

Är det inte därför man saknar? Det är i alla fall därför jag saknar.

Fan vad jag saknar dig, lillebror.

Till mina döttrar

2009-10-26T13:26:00.002+01:00

Martin Ezpeleta skriver underbart om kvinnans rätt till sin egen kropp, sensualitet och sexualitet. Så här vill jag att mina döttrar ska känna när det blir dags.

Tack Martin.

Fönsterputsaren

2009-10-15T19:19:00.002+02:00

Noterade en solig morgon att fönstren var i stort behov av rengöring. Har typ inte gjort nåt sen de bytte fönster förra hösten... Nämnde detta högt i barnens närvaro. De tittade frågade på mig och skrattade sedan som om jag skojat.

"Men mamma, det är ju mormor som putsar fönstren här!"

Det kändes inte helt bra. Att det är självklart för barnen att det är mormor som putsar våra fönster... Berättade denna lilla anekdot för mormor i telefon senare på dagen, och flikade väl in något om det där med att jag inte putsat fönstren sen vi bytte förra hösten.

"Nä", säger mormor då, "men jag putsade dem i våras för dig."

Där ser man. Det ÄR bara mormor som putsar fönstren här hemma. Och jag märker det inte ens. Otacksamt.

Man vet aldrig vad som komma skall

2009-10-15T13:02:00.004+02:00

Kompis, bosatt i Californien, dyker upp på trappan på söndag strax efter lunch. Han är på jobbresa i norra Tyskland egentligen, och passade på att flyga till Göteborg över helgen. Familjen W med besök är på väg ner till ortens museum för att beskåda Barbieutställningen och fika. Spontanbesöket hänger på, och säger:

"Jaaa, hade någon sagt till mig igår att jag skulle gå på Barbieutställning idag hade jag nog bara skrattat åt dem. "

Jag ska tänka på det när saker och ting inte blir som jag har tänkt. Tänka att det faktiskt kan bi bra ändå. Det är för närvarande inte min bästa gren.

Statuscheck

2009-10-15T12:57:00.002+02:00

Hänt sen sist:

Ett försenat takbyte - check!
En förkyld bebis - check!
En förkyld mamma - check!
Universeumbesök - check!
Barbieutställning - check!
Spontanbesök från USA - check!
Inställd lattemammalunch på stan - check!
Ett styck tvättberg - check!
En inställd sångcoachning - check!

Men nu är jag back in business! Kraxig som en kråka, men full av energi och ORK! (Jag avskyr när jag inte orkar. Jag som orkar ALLT.)

Immunförsvarsbyggande

2009-10-04T20:25:00.002+02:00

Ja, så var det dags igen. Lillebror ska bygga upp sitt immunförsvar och jobbar stenhårt på det just nu med snorig näsa, hosta och allmänt "veter illa". Ser ut som om natten blir en med mindre sömn, mer "gå-runt-med-grinig-bebis". Men det är ju så det är. Förhoppningsvis slutar näsan rinna om något dygn. Ungefär när halsen böjar ömma, eller öronen svullnar igen, eller ögonen börjar klegga. Men det tar vi då. Nu har näsdropparna verkat, bebis har ätit och somnat. Hoppas det håller i sig. Halleluja för näsdroppar!

En, två, tre, fyra, fem, sex, SJU!

2009-10-02T20:06:00.002+02:00

Ja, eftersom jag är en sån fena på att ta hand om barn (se inlägget nedan...) så tänkte jag testa hur det är med sju stycken en eftermiddag och kväll. Än så länge går det rätt bra. De två yngsta sover, pappa W lägger nästa tre och fru W ska strax natta de två största. Om man bara tar dem i grupper går det rätt bra. Det är när man måste se dem som individer det börjar bli lite många.... Och det måste man ju ibland. Hur GÖR folk som har sådär 10 barn? Hur?

Veckans löfte

2009-09-29T21:48:00.002+02:00

Efter några veckor med ständiga konflikter med storebror, och ett tonläge i familjen som blivit allt mer högljutt och irriterat, bestämde undertecknad sig i fredags (all time low på mamma-mätaren) för att försöka sig på en vecka utan skrikutbrott på sina barn. Hittills har jag klarat två dagar hyfsat, och det känns faktiskt riktigt bra.

En av orsakerna till alla utbrott är att storebror har ett enormt (och då menar jag ENORMT) behov av att bestämma över sig själv. I smått som stort. Och som den snart sexåring han utagerar han det på ett inte så jättecharmigt sätt.

Bara en liten stund på morgonen låter så här:

Mamma W: "Storebror, vill du ha frukost?"
Storebror: "NEEEEJ! INTE NU! JAG MÅSTE LEKA FÄRDIGT MED BILARNA FÖRST!!!" (gärna ackompanjerat med några tårar för säkerhets skull)
Mamma W (fortfarande behärskat och lugnt): "Lek en liten stund till då, men kom och ät din frukost sen är du snäll."
Storebror: "Jag SKA det har jag ju SAGT!"

En kvart senare, när frukostmackan är uppäten:
Mamma W: "Storebror, är du snäll och går upp och hämtar kläder till dig?"
Storebror: "NEEEEJ! Jag SKA se färdigt "Valfritt barnprogram på Bolibompa" först! Pruttmamma!"
Mamma W (behärskat, men något irriterat): "Om du väntar tills programmet är slut, får du skynda dig lite sen så vi inte kommer för sent till dagis. Och det är INTE ok att säga så till mig - jag bad dig bara hämta dina egna kläder."
Storebror: "Prrrrrt!" (gör pruttljud med munnen och ser obeskrivligt sur ut)
Mamma W (fortfarande behärskat, men med emfas): "Hörde du vad jag sa - det är INTE ok."
Storebror stegar iväg med händerna för öronen. Mamma W räknar till 10 och ägnar sig åt hungrig bebis en stund.

Det är strax över noll grader varmt ute. Storebror (och syrrorna) håller på att klä på sig kläderna han (de) hämtat. Storebror håller på att ta på sig SHORTSEN han hämtat.

Mamma W (väl medveten om vad som komma skall, anlägger en så mjuk och len ton som möjligt): "Storebror, det är ganska kallt ute idag, så shorts är nog lite kallt. Kan du inte ta på dig ett par långa byxor?"
Storebror: "NEEEEJ! Jag SKA ha shorst idag. Alla byxor jag har är för BREDA!" *mkt arg och med lite tårar som ackompanjemang*
Mamma W: "Jag tror att du kommer att frysa i shorts, och ni har utflykt på dagis idag..
Storebror (avbryter med ett avgrundsvrål): "Jag VILL INTE ha utflykt - jag VILL INTE bära min ryggsäck hela vägen till dagis ..." (lägger sig ner på golvet i en lite hög)
Mamma W (behärskat irriterat): "Ta på dig långa byxor när vi går till dagis, så kan du ta med shortsen och ha dem där inne om du vill. Och alla bär sin egen ryggsäck till dagis - jag kan inte bära tre matsäckar, extrakläder OCH ta hand om lillebror." (Till saken hör att det är som allra längst 450 meters promenad till dagis).
Storebror: "Jag SKA ha shorts, och jag tänker INTE ta på mig några byxor, och DU får bära min väska. Ha!"
Mamma W (något mindre behärskat): "Ta med shortsen, ta på dig byxorna och du måste bära din väska själv, för det får de andra två göra."

Någonstans här brukar storasyster informera om att hon gärna tar på sig byxor, att hon kan bära både sin och storebrors väskor, och att hon inte bråkar lika mycket som storebror och lillasyster (emellan och under storebrors utbrott brukar nämligen lillasyster ha brutit ihop för att hon inte själv fick knäppa alla knapparna i sin kofta, för att hennes mor hade den otroligt dåliga smaken att hämta en blöja till henne när hon skulle SJÄLV, för att hennes tofsar sitter för löst, för att Ariel-Barbien inte kan ha Törnrosas klänning, för att hon inte fick borsta tänderna själv och för att storebror skrämt och jagat henne). Dessutom har lillebror oftast fått spel några gånger för att han inte fått mat, eller ny blöja eller nappen i tid. Och det låter en hel del då.

Då brukar det vara dags för mamma W att tappa det mesta av sin behärskning och ganska ovuxet vråla något i stil med:
"Jag skiter i om du fryser, ta på dig vad du vill. Den som vill ha med sig matsäck till dagis får bära den själv - annars får man vara utan. JAG knäpper jackorna, och nu GÅR VI!!!"

Det är den här sista biten som jag tänker försöka låta bli med. I en hel vecka. För efter vår superkonflikt i fredags, när jag var som en liten blöt fläck hela kvällen, och större delen av lördagen också, försökte pappa W prata med storebror. Storebror hade svårt att se sin del i konflikten (vilket kanske inte är så konstigt när man är fem år), men han sa också så här: "Jag vill inte vara snäll mot mamma för hon bara skäller hela tiden."

Och jag tror faktiskt inte att han förstår hur ofta jag biter ihop för att INTE skälla. De gångerna märker han ju inte. Från hans synvinkel är det mest skäll hela tiden.

Så - nu är målsättningen dels att faktiskt skälla lite mindre, men också att uppmärksamma barnen på de gånger jag säger till UTAN att skälla. Och berömma dem järnet när de säger till på bra sätt istället för att gnälla och gorma det första de gör. För jag tror ju att de gör så, för att de tycker att vi gör så - gormar och gapar direkt. För de har nog faktiskt inte hört de 24 gångerna vi sagt till dem innan. I alla fall inte hela vägen in.

Än så länge har det i alla fall funkat rätt så bra. Och med tanke på dagens schema är jag rätt stolt faktiskt.

kl 7-8.30 - Morgon och frukost. Storebror gick ut och spelade fotboll. Blev mkt blöt. Fick byta byxor och ta på sig andra skor. Hittade inga bättre än fjolårets vinterkängor. Systrarna ville också ha vinterkängor. Alla hade vinterkängor.
8.40-9.10 Morgonpromenad (ca 2 km) i MYCKET rask takt för att sluta upp med dagis på teaterföreställning vid Folkets Hus. Lillasyster åkte på mina axlar.
9.30-10.10 Teater för storbarn. Liten promenad för mamma och lillebror, samt matpaus (och samtal till BVC som glömdes bort igår. Fick ny tid - mellan simskolan och sångcoachningen).
10.30-10.59 Promenad till bussen. Vänta på bussen. Frysa.
10.59-11.06 Busstur hem.
11.06-11.15 Promenad från bussen och hem
11.30-12.15 Lunch
12.15-13.15 Fri lek. Storebror gick ut och spelade fotboll.
13.15-13.30 Påklädning inför resa till simskolan.
13.30-13.40 Biltur till simskolan
13.40-14.00 Inpassering, omklädning (inklusive debacle om vilket skåp vi skulle ha - storebror ville ha rött gummiband på nyckel, storasyster ville ha grönt. Mamma W bestämde att vi skulle ta skåpet närmast dörren (grönt band)), kissning och duschning. Avklädning av lillasyster och lillebror.
14.00-14.30 Simskola för storebror och storasyster. Mutfika för lillasyster, och mammashow för uttråkad lillebror.
14.30-15.00 Duschning, tvagning, påklädning (inklusive utbrott från lillasyster som ville ha på sig alla 15 hårspännena hon tagit med sig - det fick hon inte).
15.00-15.15 Hemresa
15.15-15.45 Mellanmål (för storbarnen - lillasyster åt mellanmål mellan 15.15 och 16.00)
16.00-16.15 Biltur och liten promenad till BVC.
16.15-16.40 BVC-besök (lillebror blev godkänd trots sin glömska moder). 16.20 anländer också pappa W för att lösa av mamman.
16.40-17.30 Avlämning av barn, samt resa till veckans lyxhalvtimme - sångcoachningen.
17.30-18.00 Lalalalalala

Och nu är det kväll, och jag har dessutom hunnit lära mig en ny sång, få undan det sista i köket, sortera tvätt, tagit upp tvätt, blogga (halleluja), duscha lillasyster, FB:at och dagen har på det hela taget varit bra. Och jag har faktiskt inte skällt särskilt mycket på mina barn. En mycket bra dag.

Världens bästa kompis

2009-09-23T21:31:00.005+02:00

Lillasyster fick den i julklapp när hon var två dagar gammal av fru W:s lillebror och fru. En mjuk boll med teletubbies på. Men inte nog med det. Den låter också. Om man studsar den, eller bankar lite på den. Eller bara råkar gå förbi den när den ligger på golvet. Då kan man få en liten fanfar. Bara sådär!

Sätter man sig lite tungt i soffan, kanske den utbrister i ett "yeyyyy!". Eller så får man ett gapskratt.

Den är faktiskt underbart komisk, den där teletubbiesbollen. Den förgyller liksom vardagen när man minst anar det. Eller är på humör. Den utbrister nämligen glatt i applåder även om man i mindre positiv affekt kastar den i väggen (läs "när man egentligen ville kastat något mycket hårdare").

Ibland slutar det med att jag själv gapskrattar mitt i eländet. Ibland kan applåderna få till följd att jag faktiskt kastar den där hårdare saken i alla fall.

Men rolig är den, bollen. ;-) Må den aldrig,aldrig gå sönder.

Säg att hon inte är på riktigt!

2009-09-17T11:16:00.004+02:00

Igår gick jag 20 000 steg. Drygt. Hälften av stegen gicks dessutom med bebis på magen och stor ryggsäck på ryggen. Tycker själv att det var ganska bra gjort.

Idag blir det inga 20 000 steg. Idag är det tvätt, byte i sängar och städ som gäller. För till helgen är det kalajs för lillebror. "Istället-för-dop-fest".

Idag förundras jag också över Anna Anka liksom många med mig. Säg att hon inte är på riktigt. Snälla!

Kvillrar i magen

2009-09-15T22:15:00.002+02:00

gör det varje gång jag får skriva "lillebror". Tänk att vi fick en liten lillebror denna gång! Nu har vi av alla sorter - storebror, storasyster, lillasyster och lillebror. En liten, liten lillebror.

Nackdelar med fyra ungar...

2009-09-15T22:06:00.002+02:00

Det är underbart att vi har lyckats få de fyra bästa ungarna i världen. Verkligen. Och otroligt också, jag vet. Men det har faktiskt några, om än få, nackdelar.

En har herr och fru W just börjat upptäcka. Så länge huliganerna bara var tre, var det fortfarande görligt för herr och fru W att få vara just det, och inte bara mamma och pappa W. För då kunde man fortfarande med att lämna bort hela högen till någon och kanske göra något så lyxigt som att gå på bio eller så. Mormor, farmor, syster, bror. Men fyra? Fyra kan man inte lämna bort bara sådär. De är ju så .... många. Fyra barn är plötsligt vääääldigt mycket mer än tre. Särskilt när lillebror inte är helt nöjd på kvällarna just nu (men det ändrar sig i och för sig från dag till dag).

Tur att vi har världens bästa back-up:er som ser till att vi någon gång då och då faktiskt kan få vara barnfria en stund!

Jag gör en Fylking: ÄNTLIGEN!

2009-09-15T22:00:00.002+02:00

För nu verkar det som om det faktiskt kommer att hända. Casa W kommer innan årsskiftet (och förhoppningsvis kring v 45) att ha fått ett nytt tak, nya takfönster, ny panel på gavlarna och skorstenen inplåtad *dansar runt i segerdans*. !!!!

"Få" ett nytt tak betyder i och för sig att vi runt v 45 är ett antal (ganska många) pengar fattigare, men det GÖR INGET! Så länge som vi har dragit på det här, är det bara så fantastiskt skönt att det äntligen, äntligen blir av. För nu finns det ett påskrivet avtal med en byggfirma! *dansar lite till*

Tänk att man kan bli så glad över att få göra av med hysteriska mängder pengar på något som man redan har? (Vi har ju redan tak, takfönster, gavelpanel och skorsten. Vi vet bara inte hur länge...)

Mental note to self: Om man väntar väääldigt länge med att tag i något, så kommer det ett ROT-avdrag och gör det MYCKET billigare.

(hey - vad var det för sens moral?)

Praktikaliteter

2009-09-15T21:55:00.002+02:00

Produktiv dag: 93 pizzabullar bakade, 2 middagar lagade, 2 barn simskolade, 1 barn mutfikat för att hon inte fick bada (för liten för simskola), ett hantverkaravtal i hamn (mer om det strax), en byrå avyttrad, 1 sånglektion genomförd, röjning av köket klart, 3 barn duschade, 4 barn nattade och ett internet genomletat efter något läsvärt (inte riktigt hela, men jag gav upp), en lånediskussion genomförd. Yihaaa - imorgon fixar jag menyn för helgens namngivningsfestiviteter! Skynda skynda. Inte vila.

Dr Jekyll och Mr Hyde

2009-09-14T13:32:00.002+02:00

Och idag var det Mr Hyde-storebror som var med till doktorn och röntgade sig (om det är Mr Hyde som är den snälla). Som en liten ängel, lite ängslig men mjuk och följsam. Även efteråt när vi åt lunch på café var det huuuur mysigt som helst. Nu ska vi snart hämta syrrorna på dagis. Får se om det är nån av dem som lockar fram Dr Jekyll...

He is back...

2009-09-13T21:36:00.002+02:00

... med full styrka. Den arga, frustrerade, vrålande och provocerande 5,5-åringen. Och imorgon ska han, jag och lillebror till doktorn och röntga storebrors svanskota. Ska bli intressant.

Eller inte.

Vem har tagit storebror?

2009-09-09T20:49:00.002+02:00

Dagens noteringar:

Självmant hjälpt lillasyster med skorna
Erbjöd sig att göra pappersflygplan till syrrorna utan krångel
Inget debacle vid påklädning - han BAD om mjukisbyxor (och fick det)
Helt problemfri promenad till dagis (i och för sig utan ryggsäckar, men ändå)

Reaktion vid dagishämtning:
Han kom till mig självmant, verkade genuint GLAD att se mig, och skrek inte NEEEJ en enda gång.

Jag undrar vem som har tagit storebror och vad de gjort med honom. Är det något man i så fall skulle kunna lära sig?

(När det är så här att vara mamma finns det inget bättre i hela världen. När ens barn verkar tycka om varandra och hjälper varandra och är snälla mot varandra. Jag har det så BRA!)

Ska man oroa sig?

2009-09-04T09:10:00.002+02:00

Tycker egentligen att det verkar som om medierna har lyckats skapa rätt mycket hysteri kring svininfluensan. Statistiskt sett är den inte farligare än vilken annan influensa som helst - dödligheten är inte högre. De allra flesta som får den blir inte sjukare än vid vilken influensa som helst.

MEN - de få som drabbas hårt av den är helt andra grupper än vanligt. Det är inte bara gamla, sjuka. Det är unga, till synes ganska friska personer vars lungor kollapsar och slutar funka. Och tänk om en enda av de som drabbas är mitt barn?

Vaccinera! - tänker jag då. Men - så läser jag att vaccinet kan vara rätt farligt. Innehåller kvicksilver, vilket lett till att barn under 6 månader absolut inte ska vaccineras annat än i nödfall...

Ska jag eller ska jag inte hålla barnen hemma från dagis? Jag som kan? Fast då borde jag ju i konsekvensens namn isolera dem från allt umgänge, eftersom eventuella lekkamrater förmodligen går på dagis och utsätts för smitta.

Och så kan man ju inte leva heller. Ständigt rädd för någon slags smitta, i stort sett helt isolerad. Då blir man ju en kuf.

Nu ska jag gå och hålla handhygienkurs för mina barn. Om och om och om igen.

Sångfågel - Musse Pigg...

2009-09-02T21:09:00.002+02:00

Så har fru W äntligen förverkligat en sedan länge närd dröm. Jag har varit hos en sångcoach för att se om jag kan lära mig sjunga bättre. Det är så dags när man är över trettio - men bättre sent än aldrig!

Och fast jag gick dit självmant, och verkligen VILL detta - så var det oförståeligt pinsamt att stå där och sjunga för någon som kan och som skulle "bedöma" en. Så pinsamt att jag inte riktigt förstår det. Tack och lov var hon väldigt duktig, och fick det att bli roligt. Riktigt, riktigt roligt.

Nu har jag också fått hemläxa. Jag ska öva på att sjunga och låta ungefär som Musse Pigg. Kommer ni förbi "my hood" kan ni alltså lätt lista ut var jag bor... :-)

Tji fick jag

2009-08-28T08:14:00.003+02:00

Igår kväll trodde jag på fullaste allvar att jag skulle gå upp klockan halv sex och ta en powerwalk innan herr W gick till jobbet. Moahahahaha. Men det är tanken som räknas, eller?

(Alla som lyssnat på Stefan Einhorn om att vara snäll vet hur det egentligen ligger till.)

Inrutad

2009-08-27T13:24:00.003+02:00

Tänkte att livet med bebis skulle bli lite avslappnat, soft och "ta-dagen-som-den-kommer". Visst. Det är så fullpackat att jag till och med måste ruta in promenaderna med grannen och hennes bebis. Och egentligen är det inte så himla mycket. Men det känns mycket. Jag börjar bli som min mormor. Oj vad jag häcklade henne när hon, pensionär, satt och ojade sig över hur hektisk veckan skulle bli. Hon skulle ju till doktorn på måndagen OCH till frisören på torsdagen. Ja, jösses.

Veckans fasta hållpunkter just nu är: simskola för de två äldsta, dans för storasyster, gympa för tjejerna, fotboll för storebror (jag VEEET att det är äckligt traditionellt), sjungning för mamman, träning för mamman. Och så brukar jag försöka städa på torsdagarna när storbarnen är på dagis för att vi ska kunna umgås hela familjen på helgen istället. Som den duktiga lilla hemmafru jag är. Fast jag inte vill vara just det, så gillar jag när det är någorlunda städat hemma. När man slipper grus under fötterna när man går barfota, när man kan ta i köksbordet utan att fastna i syltklet, när man kan lägga lillebror på golvet utan att först dammsuga det, när man kan börja laga mat utan att först röja köket, när man slipper gå ner i tvättstugan för att hitta sina kläder, när det luktar något godare än gamla blöjor och ingrott damm. Men det kostar på att hålla städnäsan över kanten på skurhinken ska jag säga.

Ibland är det nog tur att barnen är kloka nog att se till att mamman tar sig tid för dem också.

Mot dagis, mellanmål och storasysterdans!

Puhhh...

2009-08-25T22:30:00.001+02:00

Nu har jag spenderat alldeles för mycket tid på att göra om utseendet på den här bloggen. Nu får det vara så här. Lite roligare än innan kanske?...

pust!

2009-08-25T21:21:00.003+02:00

Nu har jag varit jätteduktig i flera dagar - jätteduktig på att INTE begåvat skrika "TYSTA!", eller "SLUTA GAPA!" till barnen. Istället har jag veherkligen försökt att gå fram till dem, se till att de uppmärksammat att jag vill prata med dem, och relativt lugnt sagt - i normal samtalston - "Nu skriker du lite för mycket igen, försök att sänka rösten lite och prata istället." Det har blivit en del gående fram och tillbaka. Idag hade jag 37 483 steg på min stegräknare.